Klimatfrågan är fortsatt en aktuell fråga även om debatten just nu präglas av Trumps nyckfulla utspel. Kanske är det så att hållbarhetsarbetet och de politiska prioriteringarna står inför ett tillfälligt hack i kurvan, men jag är övertygad om att vi behöver ha kapacitet att se framåt och att inte dras med i en nedåtgående spiral av oro. Vi vet att klimatet förändrats och att vi behöver arbeta för att motverka det och anpassa oss. Vi lantbrukare arbetar med naturen och vi är de som först känner av ett förändrat klimat, med häftiga skyfall och perioder av torka. Vi är också en del av lösningen.
Därför har LRF en viktig uppgift att samla fakta och föra in den i klimatdebatten. Vi gör det för att kunskapsnivån måste höjas och vi behöver diskutera eventuella åtgärder med faktaunderlag som bygger på hur svenskt jordbruk faktiskt fungerar. Något som är unikt för våra branscher är att både jord- och skogsbruket bidrar med bindning och inlagring av kol, på kort och lång sikt, och det behöver komma fram i debatten. En av LRF:s uppgifter är att förklara och skapa en förståelse för jordbrukets roll i klimatfrågan och att de vanliga beräkningsmodeller för utsläpp som används inte alltid är applicerbara i jordbruket.
Finansiering av miljö- och klimatåtgärder krävs
Lantbrukarnas Riksförbund publicerade förra året rapporten ”Livsmedelsberedskap, klimat och natur – kostnader för jordbrukets gröna omställning”. Rapportens syfte var att visa att det som begränsar hållbarhetsarbetet i odling och djurhållning är att vi inte har finansiering av miljö- och klimatåtgärder. Rapporten visar att svenskt jordbruk behöver investeringar på omkring 20 miljarder årligen under ett antal decennier för att täcka upp investeringsbehovet. Marknaden behöver stå för merparten av finansieringen, men politiken behöver också göra sitt.
En vanlig följdfråga kring rapporten har varit hur mycket utsläppen av växthusgaser skulle minska om de kostnadsberäknade insatserna genomfördes och vilken effekt samhället får av pengarna? LRF har därför tagit hjälp av forskare och sammanställt tidigare bedömningar av myndigheter i en ny rapport för att visa hur vi kan fortsätta producera svenska livsmedel samtidigt som utsläpp av växthusgaser minskar.
Sverige behöver öka produktionen av livsmedel
I den nya rapporten, som heter, ”Klimatåtgärder i lantbruket – mer mat och mindre utsläpp”, har LRF utgått från de officiella beräkningarna av territoriella utsläpp av växthusgaser som Sverige årligen rapporterar till internationella sammanställningar. Det innebär att samtliga utsläpp räknas om till enheten koldioxidekvivalenter oavsett om det handlar om koldioxid, lustgas eller metan. Men LRF är medvetna om att egenskaperna och påverkan på klimatet är olika hos de olika växthusgaserna. Därför väljer vi att i rapporten även lyfta fram klimateffekter och klimatpåverkan uppdelat på respektive växthusgas vid sidan av summeringar till koldioxidekvivalenter.
Vi hör ofta i klimatdebatten att korna rapar metan men inte alls lika välkänt är att fossilgas, även kallat naturgas, till 95 procent består av metan. För mig, och för många av LRF:s medlemmar, är det provocerande att likställa kor och idisslares metan med metan från ett energislag som har fossilt ursprung. Vi måste särskilja på dessa utsläppskällor. Att samhället avslutar sin användning av fossil energi ser vi som överordnat. Utöver det behöver alla branscher minska sina utsläpp av växthusgaser, så även jordbruket.
Men Sverige behöver samtidigt öka produktionen av livsmedel eftersom endast 50 procent av den mat vi äter är producerad här. Vi har dessutom väldigt bra miljömässiga förutsättningar att producera mer här, till lägre klimatmässig påverkan än i andra länder. Vi måste ha en diskussion om utsläpp i relation till att vi också ska öka vår produktion av livsmedel.
LRF vill med denna rapport göra debatten mer kunskapsbaserad och anpassad efter hur våra näringar fungerar, så våra medlemmar ska kunna bedriva ett livskraftigt och starkt jordbruk i framtiden.
Denna faktarapport är ett steg i den diskussionen.
Läs rapporten: ”Klimatåtgärder i lantbruket – mer mat och mindre utsläpp”