LRF har länge varnat för det stora vildsvinsbeståndet och det är bra att Naturvårdsverket är tydliga med att snabba insatser behövs för att bromsa den mycket oroande utvecklingen. Men det räcker inte att, som Naturvårdsverket skriver, markägare och jägare ska vara uppmärksamma på hur stammen utvecklas lokalt och ta till åtgärder som jakt och skrämsel.
Det kan aldrig vara upp till enskilda markägare eller jägare att ensamma bestämma hur mycket vilt vi kan tolerera i landet. Jag skrev om just det i ett tidigare blogginlägg.
Det är ett gemensamt ansvar som kräver politisk vilja och förändringar i jaktlagstiftningen. Och vi vet att vi både har markägare och allmänheten med oss i den här frågan.
LRF har samlat 13 000 namnunderskrifter från personer som vill reducera vildsvinsstammen med 90 procent. Det är inte bara företagare inom de gröna näringarna som skrivit under. Det finns långt många fler som är oroade för vilka konsekvenser vi länge sett med det stora antalet vildsvin i Sverige.
Det handlar inte bara om ekonomisk påverkan i såväl lantbruket som i tätorter med bland annat uppbökade trädgårdar och grönområden. Frågan är större än så. Det handlar om vår beredskapsförmåga när det kommer till livsmedel och i värsta fall allvarliga personskador i trafiken.
Dessa 13 000 namn har nu skickats till landsbygdsminister Peter Kullgren och jag ser fram emot en fortsatt dialog, men framförallt brådskande politisk handling för att minska vildsvinsstammen.
