För bakom den där gula knappen ryms några av vår tids största frågor samtidigt: biologisk mångfald, klimatomställning, energiförsörjning, jobb, människors möjlighet att använda och förvalta sin mark och tillgången till förnybar råvara. Det är komplext. Och det måste få vara komplext.
Samtidigt fastnar debatten ofta i förenklade bilder, där skogsägare och naturvärden ställs mot varandra som om det bara finns två sidor. Så enkelt är det inte. Vi måste också våga prata om helheten.
I dag visar SCB:s sammanställningar att nära 27 procent av Sveriges skogsmark redan är skyddad eller undantagen från skogsbruk. Bara i Älvdalen finns skyddad skog motsvarande omkring 10 000 Gamla stan i Stockholm. Det betyder inte att naturvårdsarbetet är klart. Men det betyder att svensk skogspolitik inte kan beskrivas som om skogen bara försvinner.
Vi måste också prata om varför skog brukas. Till att börja med är det ingen skogsägare som avverkar ett träd för nöjes skull. Skogen blir hus, möbler, förpackningar, papper, bioenergi och fjärrvärme. Den ersätter plast och fossila material och är en av Sveriges viktigaste resurser i klimatomställningen. Ju mer förnybart samhälle vi vill bygga, desto viktigare blir också den brukade skogen.
Det är därför de politiska beslut som nu ska fattas om den svenska skogen betyder så mycket. För de verkliga frågorna handlar inte bara om mer eller mindre skydd. De handlar om hur vi skyddar skog där skyddet gör störst nytta, hur vi stärker biologisk mångfald samtidigt som vi säkrar råvaran till byggande, energi och svensk industri och hur vi skapar långsiktiga och rättssäkra villkor för dem som äger och brukar skogen.
Det kräver mer än enkla svar. Det kräver att vi klarar att hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt. Det var därför jag fastnade för den där gula knappen. För kanske säger den något om just det: att svensk skogspolitik förtjänar en större och mer seriös diskussion än vad som ryms i ett snabbt ja eller nej.
Därför vill jag också bjuda in Magdalena Andersson att besöka min skog i höst och fortsätta samtalet där det hör hemma, ute i verkligheten.