"Hushållen och bonden sitter i samma båt". Det är ett perspektiv som lätt glöms bort i debatten om matpriser. För att vi ska kunna fortsätta äta svenskproducerad bättre mat, som är både hållbar och trygg, måste bonden få rätt betalt. En sänkt moms får inte innebära att priset till bonden pressas ner.
Förändringen träder i kraft den 1 april nästa år och gäller fram till 1 januari 2028. För 2026 beräknas kostnaden i statsbudgeten bli 16 miljarder kronor. Det är mycket pengar men det kan bli en investering i både hushållens ekonomi och Sveriges livsmedelsförsörjning om konsumenterna fortsätter öka sin andel svenskt i matkorgarna.
Svenska lantbrukare känner ett starkt stöd från konsumenterna. Allt fler väljer svenskt i butiken, och det har aldrig varit viktigare än nu. Men för att möta den ökande efterfrågan på bättre mat krävs mer än bara konsumentstöd. Regeringen måste fortsätta arbetet med att minska regelbördan för lantbruket och investera i den gröna omställningen inom lantbruket så vi står rustade för framtidens utmaningar. Annars riskerar vi att den svenska maten försvinner från butikshyllorna, precis som vi just nu ser en oroande köttbrist.
Värt att notera det finns bred partipolitisk enhet för sänkt matmoms. Samtidigt lyfts behovet av att investera i lantbruket från olika håll. Ett nytt jordbruksavdrag med sänkt skatt för av alla företag med intäkter från skogs- eller lantbruk är ett steg i rätt riktning. Och att bygga ut det nationella investeringsstödet för att bönder ska kunna investera i större hållbarhet och stärka livsmedelsberedskapen. Likaså att öka Norrlandsstödet eftersom produktionen minskar i norra Sverige.
Samtidigt kan inte svenskt lantbruk inte bära kostnader som resten av EU slipper. Utan riktad kompensation riskerar vi att slå undan benen för vår egen livsmedelsproduktion, mitt i en tid då både beredskap och konkurrenskraft borde stärkas. Ett sätt att skapa robusta företag är att införa ett jordbruksavdrag.
Sveriges lantbruk kan möta framtidens förväntningar att producerar producera många nyttor, allt från livsmedelsberedskap till biologisk mångfald. Men det förutsätter lönsamhet hos lantbruksföretagen. Därför behöver EU-kommissionen göra ett omtag gällande sina förslag till EU:s långtidsbudget för 2028-2034. Det går inte att kraftig minskning av de gemensamma medlen till jordbrukspolitiken och samtidigt stärka livsmedelsberedskapen.
Men det räcker inte med punktinsatser. För att möta den ökande efterfrågan på bättre, svenskproducerad mat behöver politiken vara långsiktig. Regelbördan måste minska, investeringar i den gröna omställningen måste öka. Och. Framför allt. Bonden måste få rätt betalt.
Det är dags att se hela kedjan: från jord till bord. För när bonden får rätt förutsättningar, får hushållen bättre mat. Och båten vi sitter i blir lite mer stabil.