Det är bra eftersom vanliga arter som knärot därmed inte borde hindra skogsbruket på samma sätt (jag återkommer till knäroten längre ner). Regeringen har bett Naturvårdsverket att föreslå vilka arter som bör vara fridlysta enligt de nya bestämmelserna. Listan på dessa arter presenterades nyligen av Naturvårdsverket.
Det Naturvårdsverket föreslår är att 171 akut eller starkt hotade arter och 19 arter som omfattas av internationella överenskommelser ska fridlysas på ett sätt som även gäller jord- och skogsbruk. En minoritet av dessa har tidigare varit fridlysta. Det innebär att antalet arter som i praktiken kommer att beröra jord- och skogsbruket blir fler. Det kan förstås tyckas vällovligt att de mest hotade arterna får ett skydd, och oproblematiskt eftersom det mest är mycket sällsynta arter. Men som jag ser det är Naturvårdsverkets lista mycket problematisk.
De arter man listar är i huvudsak arter som knappt en bråkdel av befolkningen känner till. I flera fall saknar arterna ett svenskt namn och i andra fall kan de bara identifieras av ett fåtal specialister. Det är helt orimligt att enskilda skogsägare ska lära sig känna igen dessa arter och självmant ta den hänsyn som behövs för att arten eller dess livsmiljö inte ska skadas.
Den här typen av arter lämpar sig inte för generella fridlysningsbestämmelser där ansvaret läggs på den enskilde jord- eller skogsbrukaren. Det betyder inte att arterna ska lämnas utan hänsyn. Men det måste vara samhällets ansvar att ha koll på var de finns. Och när de hittas bör samhället, om det är motiverat, försöka träffa överenskommelse med markägaren om hur de bäst kan skyddas.
Regeringens nya förslag till fridlysningsbestämmelser gäller skador på livsmiljöer liksom skador på alla levnadsstadier av arterna, inklusive ägg och frön. Förbuden gäller oavsett om man orsakar en skada omedvetet eller inte, vilket kan tolkas som att man måste ha kännedom om ifall en åtgärd kan skada arterna, deras livsmiljöer eller deras ägg eller frön. Ägg i detta sammanhang är främst insektsägg eftersom de äggläggande arterna på listan, förutom två blötdjur, är 52 insektsarter.
Det är förstås fullständigt orimligt att man som enskild skogsägare ska känna till ifall det förekommer arter i skogen som endast ett fåtal människor i Sverige kan identifiera. Och om man hårdrar det, känna till var de har sina ägg och frön.
För de arter som inte är akut hotade gäller fridlysningen bara i den mån pågående markanvändning inte avsevärt försvåras. Man ska alltså bara behöva ta hänsyn till dem upp till max 10 procent av det berörda områdets värde. Det minskar förstås intrånget. Men problemet med att lyfta in dessa arter är nog inte att det blir stora areella intrång, utan att man lägger ett helt orimligt kunskapskrav på markägaren. Särskilt problematiskt kan detta bli om någon av arterna registrerats i artportalen.
Två arter på listan sticker ut.
Den första är knärot som hittills varit den art som orsakat störst problem och som regeringen lovat den inte skulle fortsätta vara ett problem för skogsbruket. Den är varken akut eller starkt hotad. Men den är en orkidé, och alla orkidéer omfattas av det internationella CITES-avtalet som reglerar handel med vissa växter och djur. CITES reglerar däremot inte skyddet för arterna i sig eller för deras livsmiljöer. Eftersom knäroten påverkas av skogsbruk och omfattas av en internationell överenskommelse lyfter Naturvårdsverket in den på listan, dock bara bland de arter som får medföra inskränkningar upp till max 10 procent. Här menar jag att Naturvårdsverket misstolkat sitt uppdrag.
Den andra arten som förtjänar att nämnas specifikt är svampen bombmurkla. Det är också en art som tidigare orsakat förbud, dock inte i samma omfattning som knärot. Inte heller bombmurklan är starkt eller akut hotad. Men Naturvårdsverket menar att den bedöms kunna bli starkt hotad i den rödlista som kommer publiceras våren 2026. Anledningen är att den minskat kraftigt efter de omfattande barkborreangreppen i senare tid. Många lokaler för bombmurklor har funnits i naturreservat och andra skyddade områden som drabbats särskilt hårt av barkborrens härjningar. I detta fall hade en fridlysning av arten knappast kunnat hindra den minskning som skett.
Vad händer nu?
Regeringen ska analysera listan och eventuellt skicka ut den på remiss. Det är regeringen som slutgiltigt fastställer vilka arter som ska vara fridlysta. Regeringen ska också besluta om vilka ändringar av artskyddsförordningen som ska göras. Och det finns goda skäl att göra ändringar både i Naturvårdsverkets artlista och i sitt eget förslag till förordningstext.
Fridlysningen borde bara gälla hotade arter som är möjliga för allmänheten att känna igen. Men regeringen måste också fundera över rimligheten i att förbuden även ska gälla påverkan på arter som sker omedvetet. Från LRF:s sida kommer vi fortsätta ligga på beslutsfattarna tills orimligheterna i artskyddsförordning försvunnit.