Sommaren är en tid när många njuter av lantbrukets olika ekosystemtjänster, utan att känna till begreppet. De som känner till det kanske tänker på ängs- och hagmarker med sin biologiska mångfald. Men även upplevelsen av åkermarken med böljande sädesfält och blommande rapsfält räknas också som en ekosystemtjänst, en kulturell sådan. Det är bara sju procent av den svenska landytan som är odlingsmark och den är uppskattad. Inte heller alla tänker på att mat i sig är en ekosystemtjänst. Det är lantbrukets största sådan med ett årligt produktionsvärde på cirka 80 miljarder kronor, enligt Jordbruksverket. Odlingen och djurhållning leder i sin tur till ett antal andra ekosystemtjänster. Lantbruket tillverkar produkter som annat näringsliv men just produktionen av ekosystemtjänster skiljer lantbruksföretagen från de flesta andra av Sveriges 1,2 miljoner företag.
2017 publicerades en masteruppsats från Chalmers där det samlade värdet av ekosystemtjänster från svensk mjölk- och nötköttsproduktion bedöms till 36 till 49 miljarder kronor, omräknat till 2025 års penningvärde. Hälften av det är mejeriprodukter och kött och andra halvan är värdet av andra ekosystemtjänster. Jag minns att jag blev förvånad över att de andra värdena var lika stora som maten.
Men det beräkningsexemplet som utgångspunkt har LRF bedömt att det samlade värdet av ekosystemtjänster från hela det svenska lantbruket är i storleksordningen 120 miljarder kronor. Utöver livsmedel (80 miljarder kr) tillkommer cirka 40 miljarder kr för värdet av det öppna landskapet med sina kulturella värden och rekreationsvärden, bioenergi av biogas och etanol, värdet av kolinlagring och av anlagda våtmarker etc. Att värdera ekosystemtjänster som inte omsätts på en monetär marknad är svårt och därför blir siffrorna osäkra men de fungerar som underlag för ett samtal.
Ekosystemtjänstmatematik
Men odling och djurhållning påverkar också andra ekosystemtjänster negativt. Som påverkan på vattenmiljö, dricksvatten eller klimatet. Det har också ett ekonomiskt värde. Forskare har exempelvis en hel del siffror på värdet av att släppa ut övergödande ämnen i vattenmiljön. Om man använder dem och värdet på den svenska koldioxidskatten som exempel på kostnaden av att påverka klimatet skulle den sammanlagda negativa påverkan uppgå till drygt 10 miljarder kronor.
För att fånga både de positiva och negativa effekterna kan man tänka på lantbrukets ekosystemtjänster som en form av bokföring – en debit- och kreditmodell.
Vi behöver öka intäktssidan och minska kostnadssidan. Och det pågår.
Mer mat är en ökning av en försörjande ekosystemtjänst, mer biogas är också ett ökat ekosystemtjänstvärde. Liksom fler våtmarker, restaurerade naturbetesmarker och kolinlagring. På samma sätt behöver vi minska alla slags miljö- och klimatgasutsläpp för att minska negativ påverkan på andra ekosystemtjänster.
När Ursula von der Leyen höll sitt linjetal i Munchen hösten 2024 pratade hon om att vi måste belöna de som sköter planeten. Det var leveranser av ekosystemtjänster hon pratade om. Men det är långt kvar till att hitta ekonomiska modeller för att ersätta de tjänsterna ekonomiskt. EU försöker med redskap som biokrediter och certifiering av kolinlagring. Det mest logiska vore att inkludera det i priset på mat men samhället skulle vrida sig i konvulsioner över att lämna dagens livsstilsmodell där vi bara lägger 13 procent av vår disponibla inkomst på mat. Är det rimligaste att medborgarna betalar för mer ekosystemtjänster i sin roll som skattebetalare eller i sin roll som livsmedelskonsumenter? Det är ett samtal som Sverige ännu inte har börjat föra.