Hoppa till innehållet

Ökad insikt tydlig på Folk och Försvar - men livsmedel saknas

Palle Borgström skriver om årets Folk och Försvar och de alltmer angelägna diskussionerna om Sveriges säkerhet. Trots de högaktuella ämnena och skarpa analyserna saknades ett viktigt perspektiv.

Folk och Förvars rikskonferens i Sälen är till ända. Till skillnad från förra året finns det nu en bred insikt om att krig eller allvarliga störningar kan drabba även Sverige och att vi behöver vara förberedda på det. Liksom förra året var konflikten mellan Ukraina och Ryssland närvarande på många sätt och i år - även Trump och USA. Den retorik som Trump använder sig av när han pratar om Grönland och Panama liknades vid flera tillfällen av den som Putin har fört gällande Ukraina. 

Talarna i år var av hög nivå och gav intressanta analyser. Men som ledamot i styrelsen för Folk och Försvar kan jag konstatera att jag har mer att göra när det gäller att få in livsmedelsproduktionen på agendan. Det var nämligen ingen som pratade om vår förmåga att föda landet eller vikten av en robust livsmedelsproduktion. Men att livsmedelsproduktionen sannolikt blir en måltavla vid krig - vittnar Rysslands krigsföring mot Ukraina om och det behöver vi förbereda oss på. Sjukvård och infrastruktur är andra frågor som rör civilförsvaret och vår beredskap, och dessa adresserades på kongressen. Nästa år förväntar jag mig att vår landsbygdsminister står på scen och pratar om att en stark och konkurrenskraftig livsmedelsproduktion i fredstid är en grundförutsättning för bibehållen produktion i krigstid.

En reflektion är att de flesta verkar vara överens om att Sverige behöver göra mer för att öka beredskapen och att det behöver gå snabbare än det gör i dagsläget. Men våra politiska processer och arbetssättet i statsförvaltningen är trögrörliga och inte anpassade för snabba förändringar.  Då är det extremt viktigt att våra folkvalda företrädare kan lägga politiskt spel åt sidan och göra det som är bäst för Sverige. Positivt är att försvarsberedningen i dagsläget faktiskt är ett politiskt område där breda överenskommelser är ett framgångsrikt arbetssätt. 

Min känsla är att Folk och försvar gått från att vara en bubbla med personer som har ett särskilt intresse för försvaret, till att vara relevant för en bredare grupp. Till exempel var finansministern en av deltagarna vilket inte har skett på länge. Det faller sig dock naturligt nu när Sverige är med i Nato, vi har ett krig i närområdet och en geopolitik som är allt annat än förutsägbar.

Folk och Försvar Rikskonferens. Palle Borgström till höger i bild. Foto: Ulf Palm.

Årets program var mycket intressant och går att se i sin helhet på Youtube, jag vill särskilt tipsa om ett par inslag:  

• Det är alltid intressant att höra docent Gudrun Perssons analyser, här på temat Rysslands krig mot Ukraina och den regelbaserade världsordningen.

• En intressant paneldiskussion var den om Europas säkerhet 2025 – fred, eskalering eller kärnvapen? Med Erik Melander, föreståndare Alva Myrdal centrum för kärnvapennedrustning Uppsala universitet Anna Wieslander, generalsekreterare Allmänna Försvarsföreningen Göran von Sydow, direktör Sieps Inga Näslund, programhandläggare Östeuropa Olof Palme International Center.

• Torbjörn Becker, director Östekonomiska institutet Stockholms handelshögskola har forskat om Rysslands ekonomi efter tre års krig. Det är en intressant bild som målas upp som inte stämmer överens med den propaganda som sprids i Ryssland. Här kan du se inslaget om ekonomi och sanktioner.  Rapporten The Russian Economy in the Fog of War är på min “att-läsa-lista”