Jag brukar äta havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk till frukost. Gott och nyttigt. Lingonsylten jag köper brukar kosta cirka 65 kronor för en burk. Den kanske blir 20% dyrare för att bärplockarna ska få bättre villkor, alltså 10-15 kronor. En burk räcker en månad så det blir knappt 50 öre dyrare för mig per frukost eller cirka 150 kronor per år. Det betalar jag gärna för att bärföretaget ska bli mer socialt hållbart och plockarna både mer ekonomiskt och socialt hållbara. Men sylt är en försvinnande liten del av allas kost så det är lätt att vara generös.
Sedan finns FN:s tredje hållbarhetsaspekt: ekologisk hållbarhet. Det finns många delmål för det och ett är klimat. Jag är inte särskilt hungrig på morgonen men kokar en deciliter gryn. Om bonden ska ha råd att odla dem fossilfritt skulle det kosta mig cirka 2 öre mer per portion. Fossilfri havregrynsgröt kommer från en bonde som tankat traktorn med biodrivmedel istället för diesel och använt mineralgödsel som är gjort på el från sol, vind och vatten istället för fossilgas. Någon kanske tänker att man ska inte använda mineralgödsel alls men det är svårt att undvika det i skalan av ett helt lands matproduktion. Jag gillar att hälla en skvätt mjölk från kor på gröten. Det gör den ännu godare och då kan mina grannar Lars-Erik och Helena ha kvar sina kvigor på vår familjs 5 hektar naturbetesmarker och vårda arterna som skapat de särskilda värden som länsstyrelsens kontrollant hittade. Om mjölken också ska bli ”grön” och fossilfri kostar det cirka 3 öre till. Sådär. 50 + 2 +-3 öre = 55 öre. Då har min frukost inte bidragit till att människor blir utnyttjade och uppvärmningen av planeten har minskat genom fossilfriheten.
Nu äter jag ju inte bara frukost utan två gånger till varje dag och äter fler saker än gröt men det här enkla och ovetenskapliga räkneexemplet visar storleksordningar på privata hållbarhetskostnader för alla tre hållbarhetsaspekterna. I det här exemplet blir de sociala hållbarhetskostnaderna större än de ekologiska, så är det förstås inte för alla måltider. Men exemplet visar framförallt att det inte handlar om någon matprisrevolution. Odlaren behöver få en större andel av matkronan för att få råd att göra min och alla andras frukost bättre. Det finns många ”wicked hållbarhetsutmaningar” men det här inte en av dem. Men det krävs att alla vid de samtal som påbörjats om kostnader för grön omställning hör sig själv säga saker som man inte brukar säga. Så skapas förflyttning.