LRF har i många år talat om vikten av en tryggad livsmedelsförsörjning. Vi har i många fall mötts med en instämmande nick och förstående blick men sedan – tysthet. För vem orkar oroa sig i förtid. Som man brukar säga med glädje, det värsta med att ta ut glädje i förskott är att man fått glädjas en liten stund alldeles i onödan. Men oro, vem vill ta ut oro i förskott eller skrämmas i onödan, ingen.
Men för oss har det inte handlat om att sprida oro utan om att ha en plan och en robusthet för långsiktig trygghet. Både trygghet hos bonden, efterföljande industri och framförallt hos konsumenten. Vissa frågor är för viktiga för att man ska invänta väljarnas intresse eller mediernas rubriker.
Värme, mat och vatten förväntas samhället ha koll på och kunna erbjuda oavsett var, när och om det händer. I fredstid kommer det här vara en ickefråga för medborgarna men samtidigt förväntar vi oss, även jag att mina folkvalda politiker har koll och prioriterar. I människors vardag finns inte varken plats, tid eller ork att oroa sig för det som eventuellt kan tänkas komma längre fram.
Helt plötsligt kom 2018, regnet uteblev och skörden blev för många bönder katastrofal. Den efterföljdes tätt därefter av pandemi, krig i Europa och ännu en minst sagt utmanande växtsäsong.
Samhället har vaknat
Helt plötsligt vaknar samhället och inser att en tryggad livsmedelsförsörjning är grunden i försvararbetet. En mätt, varm och trygg befolkning är en förutsättning för stabilitet och demokrati. Vår gemensamma europeiska union är viktig för tryggad livsmedelsförsörjning, ensam är inte stark. Men vi behöver också se till vår inhemska försörjning både för att trygga vår svenska befolkning och för att ta vårt ansvar som en del av det europeiska samhället.
Vi ser hur våra sydeuropeiska vänner lider av extrem torka och bränder men faktiskt också översvämningar. Hur stora floder i Centraleuropa har haft så låga vattenflöden att det påverkar transportmöjligheter. Vi ser också hur marknadsstörningar till följd av kriget i Ukraina påverkar Ukrainas närområde. Populismen är på frammarsch och länder som Polen, Slovakien, Ungern och länderna på Balkan skakar i sina fundament. Européer är ett solidariskt släkte men det kommer krävas mycket av oss för att gemensamt lösa våra kommande utmaningar.
Sverige är ett avlångt land med olika förutsättningar och möjligheter i olika delar av landet. Vi har mycket att lära av historien? Hur löste vi livsmedelsförsörjningen under första och andra världskriget? Hur löser Ukraina den idag? Världen är i mångt och mycket olik den som fanns under början och mitten av 1900–talet. Vi kanske inte heller rakt av kan jämföra oss med Ukraina men jag tror att Ukrainas vardag är mer lik dagens Sverige är världskrigens Sverige. 20 procent av Ukrainas livsmedelsproduktion försvann.
Vad händer om Skånes jordbruksmark blir obrukbar, vad händer om transporterna i norr skärs av? Det kan räcka att några få mejerier, slakterier eller kvarnar blir obrukbara för att hela Sveriges själförsörjningsförmåga på livsmedel kantrar. Hur löser vi det?
LRFs medlemmar i centrum av utvecklingen
LRFs medlemmars råvaror och våra förtroendevaldas kunskap är nu efterfrågad. Utredning efter utredning kollar just nu på vår försörjningsförmåga, tillgång på livsmedel och insatsvaror. Vad behöver prioriteras och i vilken ordning. Vad är samhällets ansvar och vad är näringslivets. Vilket ansvar har den enskilda konsumenten, vilket ansvar har våra kooperationer men också vilket ansvar har jag som enskild bonde??.
Just nu händer det som LRF efterfrågat så länge och vi står mitt i strålkastarljuset. LRF förväntas navigera bondens, samhällets och konsumentens bästa genom en snabbt framväxande ny organisation som sorteras in under totalförsvar, civilförsvar och i nya civilförsvarsområden.
Frågorna är stora, svåra och många – vi har en viktig roll inte bara som producenter utanmenutan också som kunskapsbärare och sammanhållande part i viktiga beredskapsfrågor.
Kommuner, regioner och länsstyrelser får nu både kravställan och resurser fördelade. Material går fort att upphandla men kunskap kan inte köpas lika fort. Här har LRFs kommungrupper och regioner en viktig roll att fylla. Vi kan lantbruket, vi har lokalkännedom och en vana av krishantering. LRF är fylld av klokskap och kunskap, nu är tid att kliva fram. Facit finns inte, verken i byn eller på nationell nivå utan det här är levande materia som byggs nu, lite i taget både underifrån och överifrån.
Mycket av utmaningen ligger i vår förmåga att kommunicera, dela lärdomar och vara snabbfotade både mellan våra förtroendevalda och i samklang med våra branscher och organisationsmedlemmar.
Det här kommer innebära nya möjligheter, möjligheter som vi väntat på men det finns också risker att hantera.
Det fria företagandets betydelse
Risken för byråkratisering är enorm. Där livsmedelskedjor och lantbruk äts upp av dokumentation och reglering. Här behöver vi vara på tå och fundera flera varv på vad vi egentligen vill. Vill vi att samhället reglerar våra verksamheter in i detalj? Vill vi till exempel att personal ska krigsplaceras på gården, så att arbetskraftsbehovet säkras, eller gör det att personer med engagemang i deltidsbrandkåren, lottakåren eller hemvärnet avstår från att jobba i de gröna näringarna? Det här är företagsnära frågor där vi behöver låta företagarna själva göra avvägningen och inte i all välmening skapa inlåsningseffekter i fyrkantiga system.
Som företagare är det viktigt att få ha frihet att själv skapa en robusthet vad gäller energiförsörjning och andra cirkulära system på gårdsnivå och även vara fri att göra det i symbios med kunder eller livsmedelsförädlare. Här behöver samhället men även vi i LRF göra våra avvägningar med försiktighet. Det får aldrig finnas en risk för att beredskapslager eller för den delen att skapandet av en tryggad livsmedelsförsörjning tar handlingsfrihet eller utrymme från det fria företagandets möjligheter till innovationskraft eller tillväxt. Stärkt lönsamhet, ökad produktion och framtidstro behövs här och nu för att skapa robusthet i framtiden.