Visste du att Sverige bara har ett enda sockerbruk som kan förädla sockerbetor till socker?
Eller att vi bara har en enda fabrik i landet som kan producera jäst, en helt nödvändig ingrediens för att kunna baka smakligt bröd?
Eller att vi förvisso har ungefär 100 slakterier, men att större delen av allt kött som slaktas och styckas i Sverige hanteras av en handfull aktörer?
Vad skulle det betyda för vår livsmedelsförsörjning och för Sveriges förmåga att försörja sin befolkning med mat, om några av dessa strategiskt viktiga förädlingsanläggningar slogs ut?
Sannolikt skulle det snabbt bli mycket kännbart.
Men varför ställer jag ens den frågan?
Skälet är enkelt: den säkerhetspolitiska händelseutvecklingen de senaste åren har påtagligt visat skörheten och sårbarheten i det svenska livsmedelssystemet, och till och med ökat den. Men den har också tydliggjort att det sannolikt finns en ökad hotbild också mot livsmedelsproduktionen som sådan.
Gång på gång, i konflikt efter konflikt, ser vi nu hur vatten och livsmedel används som vapen på marken, men också som geopolitiska påtryckningsmedel långt utanför konfliktens kärnområde, också i vårt eget närområde.
Genom sitt krig mot Ukraina har Ryssland medvetet försökt slå ut den ukrainska livsmedelsproduktionen, samtidigt som man gjort mycket för att störa handelsströmmarna för det ukrainska spannmål som normalt går på export i ett tydligt försök att påverka västländernas stöd till Ukraina. Vilket påverkat tillgången på livsmedel i fattigare delar av världen, och drivit upp priserna på spannmål på de globala marknaderna.
På det senaste mötet med regeringens tvärsektoriella näringslivsråd för totalförsvar och krisberedskap, där LRF deltar som en av 14 näringslivsorganisationer, diskuterade vi vad Sveriges uppdaterade nationella säkerhetsstrategi ska innehålla. När man läser den strategi som gäller idag, som togs fram så sent som 2017, blir det redan i sammanfattningen tydligt att den är skriven i en annan tid och med en annan analys som botten. Det syns t.ex. genom att livsmedelsområdet knappt nämns som ett område där Sverige har strategiskt intresse av att stärka och säkra vår säkerhet.
På de sex år som gått sedan dess har det blivit uppenbart att den analysen behöver ändras, i grunden:
Sedan 2017 har jord- och skogsbruket påverkats av en serie olika kriser - pandemi, torka, översvämningar och följdeffekterna av ett krig i vårt närområde. För den som inte visste det innan har det blivit tydligt hur sårbara försörjningskedjorna är, hur starkt beroende vi är av att kunna importera förnödenheter till jordbruket från vår omvärld för att kunna producera potatis, morötter, mjölk och kött, och hur sårbara vi skulle vara om vi utsattes för en långvarig kris eller ytterst krig.
För oss i LRF är det en självklarhet att en stark livsmedelstrygghet är en bottenplatta för en god nationell säkerhet. En befolkning som inte kan äta sig mätt kommer snabbt bli ett lätt byte. Vilket vi från LRF självklart lyfte när vi i regeringens näringslivsråd fick möjlighet att spela in våra synpunkter direkt till regeringens säkerhetssamordnare, när han deltog för att hämta in näringslivets synpunkter inför utarbetningen av den nya nationella säkerhetsstrategin.
För svenskt jordbruk har de senaste årens marknadsstörningar blivit väldigt kännbara. När 2024 tar sin början kommer vi från ett läge där effekterna av såväl krig som extremväder påverkat lantbruksföretagens förmåga att driva sin verksamhet. I kombination med rekordhöga kostnader för insatsvaror och snabbt stigande räntekostnader har företagens resultat kraftigt påverkats. En för svag lönsamhet påverkar i sin tur möjligheten att investera i viktiga robusthetshöjande åtgärder och i klimatanpassning. Det blir ett bakbundet läge för Sveriges lantbrukare.
Vad behövs då för att hantera de risker vi ser?
Det tänkte jag återkomma till i mitt nästa inlägg här på LRF-bloggen, ett inlägg som jag hoppas kunna posta från årets upplaga av konferensen Folk & Försvar, som inleds i Sälen nu på söndag och där jag tillsammans med flera andra deltar för LRFs räkning.
Så håll utkik här framåt, om du vill veta vad vi i LRF anser behövs för att stärka Sveriges livsmedelstrygghet, som en grund för en god nationell säkerhet.
Läs även blogginlägget "Fem delar för en stärkt livsmedelstrygghet".
