Jag medverkade i början av veckan på Folk och försvars rikskonferens. I stort sett varenda talare prisade och lyfte den strategiskt viktiga position Sverige har med en stark försvarsindustri. Ingen skulle komma på tanken att säga att det inte skulle göra något om vi konkurrerade ut svensk försvarsindustri av frihandelsideologiska skäl. Det är precis samma logik för livsmedelsproduktion.
Om precis detta samtalade jag med utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M), i Svenska Dagbladets podd Ledarredaktionen. Vi behöver både en stark försvarsindustri och en stark inhemsk livsmedelsproduktion för att ha en stark beredskap.
Temat för podden var handelsavtalet Mercosur vilket LRF är negativa till av flera skäl. Vi är inte emot handel, men just nu har vi ett förslag på en kraftigt bantad CAP som innebär minskade ersättningar till Sveriges och Europas bönder.
Sveriges regeringen står bakom förslaget om minskade medel till CAP och sviker därmed bönderna och målen om att öka livsmedelsproduktionen i enligt livsmedelsstrategin. Samtidigt ökar regelbördan, vilket fördyrar produktionen medan ersättningarna minskar. Som lök på laxen kommer Mercosuravtalet.
Mercosuravtalet är positivt för delar av tillverkningsindustrin, men negativt för jordbruket. För oss betyder det ökad tullfri import av varor som socker, nötkött, etanol, kyckling och honung.
Okontrollerat kött inom EU
EU försäkrar att extra kontroller ska införas för att skydda konsumenterna från kött som producerats med tillväxthormoner eller på marker som tidigare varit Amazonas regnskog. Samtidigt finns det skäl att ifrågasätta hur väl kontrollsystemet fungerar i praktiken. Nyligen stoppade Italien kött från Sydamerika som innehöll otillåtna hormoner, och i höstas reste irländska bönder till Brasilien. Där kunde de själva konstatera att receptbelagd och inom EU förbjuden antibiotika gick att köpa fritt över disk. Det är inte den typen av kött svenska konsumenter ska behöva möta i butik.
Det här är definitivt något som LRF, Copa Cogeca och andra europeiska bondeorganisationer kommer att återkomma till. När europeiska bönder tvingas ta kostnaderna för hårdare miljö- och kemikaliekrav, släpps samtidigt produkter in på marknaden som aldrig hade godkänts om de producerats här.
Ökad tullfri import sätter vår egen produktion under hård press, trots att svenska lantbrukare under lång tid lagt ner stort arbete på att anpassa sin odling efter EU:s regelverk. De har investerat, ställt om och tagit kostnaderna. I praktiken riskerar de att missgynnas, samtidigt som vi flyttar både produktionen och miljöbelastningen till andra länder med lägre krav.
Det är just den här obalansen som gör att lantbrukare reagerar så starkt. Om detta och mer, pratar jag med Benjamin Dousa i podden. Lyssna gärna och tipsa den som behöver förstå varför vi bönder inte gillar Mercosuravtalet.
Bra för Sverige – men dåligt för vårt lantbruk? | SvD Ledare