Så kan Sverige hamna i en matkris 20 augusti 2024 - Gräns | Sveriges Radio
Ett robust civilt försvar börjar med en god livsmedelsberedskap. Egentligen är det rätt enkelt: ju mer livsmedel vi producerar i normalläget, desto bättre rustade är vi att hantera olika typer av allvarliga kriser när de kommer. Välmående, lönsamma och konkurrenskraftiga livsmedelsföretag i fredstid är grunden för en fungerande livsmedelsförsörjning i krigstid.
Jordbruket har som sitt primära uppdrag att producera mat. För att vi ska kunna fortsätta göra det även i tider av kris måste vi på förhand säkra att det kommer finnas förutsättningar att producera även i kraftigt störda lägen.
En av jordbrukets allra största sårbarheter är vårt stora beroende av importera många kritiska insatsvaror – utsäde, gödning, drivmedel, växtskyddsmedel. Bara för att nämna några. Ett beroende som gör oss sårbara om handelsvägar störs, eller skärs av. Ska vi minska den sårbarheten måste vi bygga upp en fungerande lagring av insatsvaror, och få igång inhemsk produktion av de insatsvaror vi skulle kunna producera i Sverige, som fossilfri mineralgödsel eller biodrivmedel. Gör vi inte det kommer vår förmåga att stå emot kriser fortsätta att vara alldeles för svag.
Att stärka vår livsmedelsberedskap kommer ta tid och kräva resurser. För att det arbetet ska kunna påbörjas redan 2025 behöver de förslag regeringen kommer lägga i höstens totalförsvarsbeslut och i budgeten för det civila försvaret matcha de förslag som presenterats av Försvarsberedningen. Nu behövs handling, inte bara ord, för att vi ska kunna stärka vår livsmedelsförsörjning.
På statlig nivå avvecklades de svenska beredskapslagren inom jordbruksområdet efter vårt EU-inträde, med hänvisning till att omvärldssituationen då hade förändrats. På gårdsnivå har vi sedan dess anpassat oss till en ny konkurrenssituation som inte ger utrymme att hålla några stora lager ute på gårdarna. Idag jobbar svenskt jordbruk, precis som resten av samhället, mer "just in time" än "just in case". Men det snabbt förändrade omvärldsläget visar att den strategin inte längre är hållbar.
För att livsmedelsproduktionen ska fungera krävs många olika komponenter: bördig jord, bra utsäde, rätt växtnäring, gynnsamt väder, el till djurstallar, bränsle och reservdelar till maskiner, kunnig arbetskraft, och företagare som vill och kan investera. Om något av detta saknas står vi inför stora utmaningar. Dessutom måste hela den långa livsmedelskedjan, från primärproduktion via förädling till distribution, fungera för att det bonden producerar ska bli till mat som når konsumenterna, i en form som de kan konsumera.
I krig är tillgång till mat en maktfaktor. Det ser vi tydligt idag. I Rysslands anfallskrig mot Ukraina har vatten och livsmedel på ett skrämmande sätt använts både som vapen och geopolitiska påtryckningsmedel. Systematiskt har Ryssland försökt förstöra Ukrainas livsmedelsproduktion och störa exporten av ukrainskt spannmål. Det visar hur oerhört central ett lands livsmedelsproduktion är, och att dess förutsättningar att fungera behöver säkras.
I LRF ser vi ett tydligt ökat intresse för beredskapsfrågor bland våra medlemmar. Samtidigt inspireras vi av våra ukrainska kollegors mod och beslutsamhet att fortsätta driva sina verksamheter, under extremt svåra förhållanden.
Vad som behövs för att stärka Sveriges livsmedelsberedskap beror på var i landet vi befinner oss. Idag finns den största delen av vår livsmedelsproduktion i södra Sverige, medan produktionen i de norra delarna är mindre. Att säkra att det finns produktion i hela landet, och fungerande infrastruktur för att förädla det spannmål, den mjölk eller de djur som lantbruket producerar är avgörande för att livsmedelsförsörjningen ska fungera även i kris. Regionala sårbarheter finns, som behöver identifieras och hanteras.
Grovt räknat är bara hälften av det vi äter i Sverige producerat i vårt eget land. Att vår självförsörjningsgrad är så låg är oroande. Ännu mer oroande är att vi ännu inte har något mål för hur stor Sveriges självförsörjningsgrad ska vara. I Norge och Finland har man nyligen höjt sina mål för hur hög självförsörjningsgrad man vill ha. Det är en nödvändig väg framåt även för Sverige. Men det krävs också god lönsamhet och attraktiva villkor för att företagarna ska kunna göra de investeringar som krävs för att öka vår livsmedelsproduktion.
I många år har alltför många tagit maten för given. Det ändras nu. Jag är övertygad om att vi genom beslutsamma insatser och gott samarbete verkligen kan stärka Sveriges försörjningstrygghet och därmed också bygga ett starkare civilt försvar.