Norge tog beslut om spannmålslager 2023. Redan året därpå började de bygga upp lagren steg för steg. Finland har haft beredskapslager i många år och har därför en stabil grund att stå på. Inom EU diskuteras det om en gemensam strategi som ska börja gälla 2026 och från 2028 ska alla medlemsländer ha planer för livsmedelsförsörjningen. Sverige har diskuterat frågan sedan 2022 men står fortfarande kvar på startlinjen.
I våras presenterade Jordbruksverket en rapport om beredskapslagring av spannmål. Slutsatserna var tydliga. Spannmål lämpar sig väl som bas i ett beredskapssystem eftersom det har högt energi- och näringsinnehåll och kan lagras länge. För att lagren ska fungera i en krissituation behöver staten äga spannmålen och ha full dispositionsrätt. Utredningen föreslog också att villkoren för avtal ska vara utformade så att ingen utesluts från att delta.
Flera lagernivåer har analyserats. Ett lager motsvarande en årskonsumtion av vetemjöl skulle kräva ungefär 100 000 ton per år under fem år eller 50 000 ton per år om inköpen sprids ut över tio år. För åtta månaders lagerbehov av både humankonsumtion och djurfoder handlar det om 280 000 ton per år över tio år. Det är volymer som går att hantera inom ramen för den svenska spannmålsproduktionen utan stora störningar på marknaden om inköpen fördelas över flera år förutsatt att tillgången är god.
Stark skörd öppnar dörren för ökad trygghet
Årets prognos för skörden är ovanligt bra. Totalskörden i år beräknas bli strax under 5,9 miljoner ton vilket är 14 procent mer än 2024 och 12 procent högre än genomsnittet för de senaste fem åren. Det innebär att vi har en god tillgång på spannmål som både räcker för marknaden och för en första uppbyggnad av beredskapslager. Det nuvarande prisläget med relativt låga priser gör att påverkan på marknaden blir liten.
Det är staten som behöver ta huvudansvaret för att beredskapslagren byggs upp och ägs, men lagringskapacitet och vilja finns redan hos lantbrukare och förädlingsindustrin. Vi behöver inte vänta på att nya silos ska byggas, även om det på sikt krävs större kapacitet för att nå de nivåer som Jordbruksverket räknat på. Lagermöjligheter finns redan ute på gårdarna och inom industrin. Det dags att sätta igång.
Men det är såklart också viktigt att produktionen samtidigt säkras för framtiden. För att ha verklig beredskap måste vi både bygga upp reserver och skapa förutsättningar för en stabil och uthållig livsmedelsproduktion över tid.
Som lantbrukare vill jag kunna fortsätta producera mat även när det är som svårast. Jag vet att många av mina kollegor känner likadant och att vi delar samma ansvarskänsla. När Jordbruksverket tidigare erbjöd stöd för investeringar i beredskap var intresset mycket större än de medel som fanns att söka. För mig visar det att viljan redan finns ute på gårdarna. Nu hoppas jag att besluten kommer som gör det möjligt för oss att bidra ännu mer.
Frågan är inte om Sverige ska bygga beredskapslager. Frågan är när. Med årets skörd, med utredningen som grund och med tydliga exempel från våra grannländer är svaret enkelt. Nu är det läge att sätta igång.